Om vädersatellitbilder
Vädersatelliter observerar atmosfären med olika spektralkanaler. Den synliga kanalen (ca 0,5–0,9 µm) detekterar reflekterat solljus och används för daglig moln- och ytkartläggning; ljusa områden indikerar tjocka moln eller hög albedo, mörka vatten eller vegetation. Den infraröda kanalen (ca 10,5–12,5 µm) mäter emitterad värmestrålning och fungerar dag och natt; molntopptemperaturer visas (ljus = kalla höga moln, mörk = varm yta) (EUMETSAT; CIRA/CSU).
Vattenångakanalen (ca 5,7–7,1 µm) upptäcker vattenånga i den övre troposfären. Ljusa värden indikerar moln eller fuktiga lager, grå nyanser varierande fuktighet och mörka värden torr luft. Denna kanal är en absorptionsmätning: strålning nedifrån absorberas av vattenånga som sedan strålar. Vattenångabilder hjälper att identifiera jetströmmar, frontsystem och fuktstruktur (EUMETSAT; EUMeTrain).
Operativa satelliter som EUMETSAT:s Meteosat Second Generation (MSG) bär instrument med flera kanaler; kombinationer används för RGB-produkter (t.ex. luftmassa) som hjälper prognostiker att analysera synoptiskt väder. Nationella meteorologiska tjänster och myndigheter som NOAA och EUMETSAT tillhandahåller bilder och härledda produkter; data ovan kan komma från sådana källor (t.ex. KNMI). WMO koordinerar globala satellitobservationssystem.